… rösta på en man i slips. Så stod det på en bekant till mig valaffischer. Men det var inte tipset jag tänkte ge. Utan säg inte till en nybliven rökfri nikotinist att den är sur. För vi blir inte mindre sura. I promise.
Bonnier
Schibstedt
Detta kommer vara 2009 års jobbigaste. Måste jag verkligen lära mig detta? Dessutom är det fult.
F ö anser TT att meddelandet inte är till för publicering. Men jag struntar för tillfället i det.
Till red: Nytt sätt att skriva partinamn
Språkvårdare på flera stora redaktioner och Svenska språkrådet har beslutat om tydligare regler för hur namnen på politiska partier bör skrivas.
TT stödjer ändringarna och byter därför i dag, torsdag 15 januari, ut kapitlet i TT-språket om skrivning av partinamn. Då börjar vi också att tillämpa de nya reglerna.
Följande kommer att införas i TT-språket:
”TT skriver namn på alla politiska partier med versal begynnelsebokstav. Det gäller både partiernas fullständiga namn och deras kortformer.
Exempel: Socialdemokratiska arbetarepartiet och Socialdemokraterna, Centerpartiet och Centern.
Även för partibeteckningar används versaler: (S), (MP), (M) och så vidare. Likaså för sammansatta ord där förledet är direkt kopplat till partiet: Folkpartiledare, Centerförslag, Vänsterinitiativ.
Grundregeln är att använda versaler när partiet avses men gemener när det är en allmän beskrivning av personer med viss ideologi.
Adjektiv skrivs förstås med gemener, likaså avledningar av partinamnet, till exempel socialdemokratisk och socialdemokrat.”
Frågor om ändringen kan mejlas till ttspraket@tt.se
Hälsningar
TT:s språkvårdskommitté
Jag får många gånger förklara vad ett röksug är. Och det mina söta små och få läsare är inte lätt. Men i dag kom jag på – men det är lite grovt. Men tänk att det är lite mysigt hemma hos dig och den du delar säng med. Ni hånglar, grovt. Upphetsande. Och så mitt när det är som varmast så får du inte mer. Inte röra, inte prata, inte hångla. INGENTING bara frustration. Så är det. Och gissa hur ilsk man blir när detta upprepar sig sisådär femton gånger om dagen?
Är faktiskt mycket lättare än dag ett. Dock återstår ju en massa dumma tillfällen. Jag gillar inte att gå hem eller till jobbet – stora, trevliga rökstunder tidigare. Med Iphone i fickan, halsduk och en cigg i handen kan man möta vilka sträckor som helst.
På torsdag ska det drickas vin med en kompis som gjort stordåd senaste veckan (håller tummarna för att stordådet ska hålla hela vägen). I mitt sluta-röka-stöd som man får från anti-rök-pillrernas tillverkare står att man under första tiden ska undvika de tillfällen då ciggen smakar extra gott. De exemplifierar med alkohol och kaffe. Men också med ciggen efter middagen. Jag undrar om de verkligen tycker att vi ska sluta käka middag? Det är ju i o f s en bra metod att slippa den i princip ofrånkomliga viktökningen. Sluta ät, så blir du varken röksugen eller tjock! Men min kompis, hon med stordåden, kommer att se till att det inte återfalls i någonting på torsdag. Hon är min ivrigaste påhejare i sluta-röka-projektet.
För övrigt anser jag att saker skrivs för lite på detta sätt: anti-rök-kampanj. Nu särskriver man eller ihopskriver man. Fult säger både Bill och Bull och slår ett slag för streck.
… sen något publicerades här. Å andra sidan är ni typ min man och någon till som läser. Så samtalet pågår bara när båda parter vill. Och i fyra månader har ena sidan av mig inte velat. Men nu så vill hela jag samtala igen.
Jag äter nåt som kallas Champix. Det är anti-röktabletter. I dag är det dag tolv och det datum jag valde som sluta-röka-dag.
Just i dag känns det som det dummaste beslut jag någonsin tagit. Jag gillar mina cigaretter. Jag fullständigt älskar vad de ger mig. Andningspauser, telefonsamtalstid med människor jag gillar, möjlighet att få rast på jobbet, få människor att sitta ute när det är lite för kallt på hösten och framför allt gillar jag att man får små enskilda samtal med underbart trevliga människor som – oftast – feströker. Nu kommer jag att tvingas sitta på min kontorsstol tusen timmar i sträck, kan aldrig lura med någon människa jag vill tala enskilt med (om jag inte ska bli tonårsflicka igen och gå på toaletten tillsammans – åh nej så roligt ska vi inte ha!), inte spontanringa folk medan jag ändå tar en cigg och alla jobbraster kommer att kännas märkliga om man inte läser (eller bloggar privat medan kollegorna ska korrläsa), fikar eller gör något annat ”nyttigt”.
Men, kära cigaretter. Ni gör mig sjuk, jag får ondare av er. Mina lungor är inte vad de borde vara. Min kondition är långt från vad den borde vara. Min kropp är tillräckligt sjuk utan att jag ska göra den sämre. Det har jag vetat länge – men jag har inte velat ta konsekvensen. Däremot lovar jag att aldrig bli en sådan som – ens tänker – fördömer den som inte kan, inte klarar att ge upp sin kompis, sin andningspaus och sin möjlighet till små privata konversationer med allsköns trevliga prickar. Det är faktiskt inte ens säkert att jag kommer klara detta. Men jag ska göra vad jag förmår för att inte falla ner i er trevliga, rökiga famn igen.
Alltså – vad är det för fel på män i detta land? Måste de ha en liten pissoar på varje baja-maja för att de ska förstå vars man gör nummer ett? I vilket fall måste det vara bara obekvämt att kissa på vänster vägg i stället för rakt fram i toan. Men vad vet jag, jag har aldrig brukat pissoar.
bygger man en lekplats som ska föreställa en frukost. Och inte heller en särskilt nyttig sådan.
… som designade denna dusch:
Sitter på Djurgården. Här är vackert, mobila bredbandet funkar lysande. Träden kastar ljuvlig skugga. Men datorbatteriet håller ju inte i en evighet. Den politiker som lovar el-uttag i träden kommer få min röst. Jag förbehåller mig rätten att inte vara så ideologisk i just detta fall.
